Martina Moliis-Mellberg

En tankspridd litteraturvetarstuderande som för tillfället nöter ut tunna tygskor på kullerstenar i Göteborg och frekventerar föreläsningar i filmvetenskap.

Tillbringade sina första levnadsår i Ekenäs bland krusbärsbuskar och kastanjeträd men växte sedan upp i Stockholm. På fritiden plinkas det på en gul ukulele och sörplas te utan mjölk och socker. Har hörts yttra meningen ”jag skulle kunna leva på oliver” och blir pinsamt lycklig av hundvalpar.

Skriver vid sidan av maniska dagboksanteckningar främst prosa, men har nyligen insett att det där med lyrik inte är så tokigt det heller. Tycker att väskor fulla av anteckningsböcker och öron täckta av hörlurar gör livet umbärligt och ofta till och med fantastiskt. Trivs bäst i stora städer och mörka biosalonger.